Kära Louis.

Från början tänkt jag att jag skulle skriva någonting kort, komma till saken direkt, du vet?

Den planen misslyckades. Det är så mycket jag vill berätta för dig. Det är så mycket jag har lämnat utanför och aldrig berättat för dig. Detta är min sista chans nu att berätta. Du har säkert redan hittat mig och du sitter säkert ensam i våningen just nu.
Jag vill bara säga att jag är ledsen Lou.
Jag vill inte lämna dig, Jag vill verkligen inte. Hur kan man bara lämna personen man är så förälskad i. Ja Lou, du läste rätt. Jag älskar dig. Jag har älskat dig för så länge och det har sakta ätit upp mig inombords. Just nu är jag bara ett tomt skal med en brinnande förälskelse. Det är inte ditt fel. Lou, skyll inte på dig själv. Du är anledningen jag stannade kvar så länge som jag gjorde. Du gav mig hopp om en ljusare framtid, men en strimma av hopp kan bara hålla så länge innan det helt försvinner, och snart nog var jag lämnad kvar i mörkret. Jag vill inte säga adjö ännu, även fast du säkert redan har bett adjö till mig. Jag är inte redo att avsluta denna lappen ännu. Du måste veta hur mycket jag älskar dig.
Vet du vad jag älskar mest med dig Lou? Jag älskar ditt skratt, det är den saken jag kommer sakna mest i den stigen jag går på just nu. Jag kan inte höra din ringande röst längre, eller se det där lilla skenet i dina ögon när du skrattar. Jag tror jag inte kommer höra eller se dig alls.
Jag vill att du lovar mig en sak, okej? Jag vill att du aldrig slutar att sjunga, och att du aldrig lämnar killarna. De kommer att behöva dig, och du kommer att behöva dem. Jag vet att det kommer att bli svårt. Hålla ihop som ett band, men jag vet att du klarar det, du är stark Lou. Du har alltid varit stark för mig. Jag känner mig så självisk att jag lämnar dig. Jag säger förlåt för den smärta jag kommer – eller har redan orsakat dig.
Berätta för killarna att jag älskar dem också, okej?
Tillbaka till saken.
En annan sak jag älskar med dig är att du har förmågan att vända vilken situation som helt till det positiva. Det kan vara den mest regnigaste dagen på jorden, och jag skulle ändå se ditt leende skina upp mot den gråa atmosfären på utsidan. Gud vad jag älskar ditt leende, Snälla fortsätt le?
Jag kommer ihåg en gång när vi var i Italien, vi var på denna restaurangen, och det var denna lilla korta blonda kvinnan - Jag tror du kommer ihåg va? Hon gick mot vårat bord med den värsta minen i ansiktet, hon såg så förbannad ut att hon måste servera fem högljudda killar.
När hon kom fram till vårat bord, så log du med ditt vinnande leende, och det verkade som den där minen hade försvunnit helt. Du har så stor verkan på människor med ditt leende, Lou. Jag har alltid älskat hur du är som person,
Jag var säker på att när jag mådde dåligt, du var alltid den personen jag gick till. Du visste alltid hur man gjorde en person lycklig igen, och jag lämnade alltid dig med ett leende på mina läppar. Du skulle aldrig lämna mig förrän du visste att jag var glad igen. Det är en annan sak jag älskar med dig: din uthållighet.
Jag kommer sakna varenda liten del av dig. Den lilla stubben på din haka när du inte har rakat dig på några dagar, ditt hår på morgonen, det går åt alla håll. Men jag älskar det ändå, eftersom det är en del av dig, och varje del av dig förtjänar att bli älskad.
Jag saknar den gamla goda tiden, där du och jag bara umgicks i lägenheten, titta på film eller bara gosa i soffan, prata om allt och ingenting. Du är min bästa vän, du vet det, va?
Denna lappen är helt rörig, och jag är ledsen för det. Min hjärna är bara inte fungerande just nu, säkert för hur rädd jag är, Jag är så rädd Lou, Och jag önskar bara att jag kunde springa till dig precis nu, springa och berätta allting för dig. Jag vill att du berättar för mig att jag inte ska göra detta, att jag inte ska lämna dig. Jag vet att du skulle göra allt för att få mig att stanna kvar.
Nu ska jag nog berätta exakt varför jag lämnar dig. Det är lite svårt att beskriva, känslan av att ditt hjärta splittras långsamt inne i bröstet. Allt startade ungefär ett år sedan när det blev officiellt att du och Eleanor dejtade. I det ögonblicket, svor jag att det fanns ett stort krossande ljud precis där mitt hjärta skulle vara, och jag visste från den stunden att jag älskade dig. Jag antar att jag har vetat det länge, men jag hade bara inte hade varit ärlig mot mig själv. Eleanor hjälpte mig att inse hur mycket jag verkligen älskar dig, så jag antar att jag borde tacka henne för det. Men sedan är hon en stor del av anledningen till att jag lämnar. Jag gillar henne, men samtidigt, hatar jag henne. Vet du hur det känns att sitta där och kolla på den personen man älskar, älska någon annan? Det är ett helvete ska du veta, det är som tortyr. Varje gång hon kommer hit, känns det som att jag har blivit sparkad i bröstet miljoner gånger. Det är inte det att jag inte gillar henne, hon är en underbar tjej Lou, och jag är glad att du har någon som henne att älska. Kanske är det bara min avundsjuka som talar, men jag känner att jag hade kunnat älska dig mer än vad hon gör, behandla dig bättre. Jag har alltid varit där för dig, genom de dåliga och bra och allt där i mellan, Jag var där.
Det jag försöker säga är att, hon älskar inte dig så mycket som du tror att hon gör. Jag ser det sättet du kollar på henne, det är inte svårt att säga att du är förälskad i henne. Men med henne, det är bara... inte där. Hon älskar dig, förstå mig inte fel, men inte så mycket som du älskar henne. För mig, min kärlek för dig är så stark, att det sakta dödar mig inombords. Gud vad detta låter själviskt... gör det inte det? Det är den sista saken jag ville, verkligen. Jag är glad för dig, men hon är inte den rätta för dig, och kanske en dag förstår du att du älskade mig också. Jag kan inte stanna här och sitta och kolla på när du älskar henne när jag sakta knuffas in i skuggorna. Vad finns det för andra orsaker, frågar du? För att vara ärlig, jag är bara klar med att leva. Jag har aldrig varit den gladaste killen, och det är ett tillstånd jag har vuxit upp med. Ärligt talat är jag förvånad att jag var kvar så länge, du var solen i mitt liv. Du lyste upp min värld med bara att finnas, jag antar att det var anledningen till att jag stannade kvar så länge, ja det och bandet. Sa jag redan att du ska berätta för killarna hur mycket jag älskar dem?
Se till att berätta för Niall att hålla hans huvud högt... du vet hur han blir ibland, när andra personer är deppiga så smittas det sig till honom. Försök att le för honom, för mig? Berätta även för honom att bara vara Niall, Jag älskar den killen, han är den mest galna killen jag har träffat, låt honom veta hur mycket jag kommer sakna hans skratt och hur man kunde höra honom innan man ens såg honom. Säg att han ska fortsätta vara irländsk också, det kanske gör honom gladare.
Till Zayn, berätta för honom att han ska ta hand om sig själv. Han kan göra dumma grejer när han är arg eller ledsen, så ta hand om honom, okej? Ta alkoholen ifrån honom, ta bort allt som han skulle kunna skada sig på, Berätta för honom att jag älskar honom, och att han alltid har varit som en bror för mig. Alla ni har.
Och slutligen, Liam. Han har alltid huvudet uppe, så jag vet att han inte kommer förlora sig själv så mycket. Jag hoppas att ingen av er förlorar er själva, men jag vet att Liam kommer att vara där för er. Jag har alltid beundrat det hos honom, hans förmåga att förbli stabil genom klippiga tider.
Bara berätta att jag älskar dem okej?
Och sen har vi dig. Louis William Tomlinson. Namnet som ger mig gåshud tillsammans med bilden av dig som brinner i mitt huvud just nu. Det sårar mig att veta att av alla så är det du som kommer ta detta hårdast. Jag hatar att känna att det är jag är den som sårar dig. Jag är borta snart, men jag kommer aldrig lämna dig, okej Lou? Jag kommer ALDRIG lämna dig. Jag lovade dig en sak för länge sedan och jag håller det löftet för alltid. Jag kommer inte vara med dig här fysiskt, men jag kommer alltid att var med dig i ditt hjärta.
När du än behöver mig, kommer jag vara där med dig. Och jag väntar på dig i mitt nästa liv, för den dagen då du äntligen är med mig – vilket jag hoppas är en lång tid från och med idag. Du förtjänar ett långt och lyckligt liv. Även fast jag saknar dig så vill jag att du lämnar världen när du har levt ditt liv fullständigt. Jag kommer att vara här när du bestämmer att din tid är kommen... Men för mig är min tid ute.
Du är förmodligen på väg att vakna upp nu, vilket gör att jag måste skynda mig. Jag sitter på badrumsgolvet i bara kalsonger när jag skriver denna lapp. Jag är ledsen för fläckarna på pappret, jag ville inte ha några bevis på att jag grät. Flaskan med piller är i min hand. Jag vill inte beskriva denna processen jag går igenom, men jag vill bara att du ska veta att jag inte igenom den med smärta. Jag har en stor flaska med smärtbedövande. Och jag ska ta hela flaskan. Det är den mest fredliga och minst röriga scenario jag kan tänka mig. Och jag hoppas verkligen att det är tillräckligt.
Jag är säker på att denna lappen är ganska lång nu... men det är en sista sak jag vill att du gör för mig, även fast jag har bett om så mycket.
Snälla ta hand om mamma och Gemma. Dom kommer att behöva någon där för dem. Jag vet att du ser dem som en andra familj, så det skulle inte vara så svårt att hålla kontakten även fast jag är borta, eller hur?
Jag tog precis hela burken. Pillren åkte nedför min strupe enkelt. Precis som jag trodde de skulle göra. Förlåt, Jag skulle inte ha skrivit det där. Jag sa att jag inte ville att du skulle veta processen, men jag antar att det inte skadar att berätta för dig. Jag börjar känna mig yr, och min syn blir suddig. Det är svårt att stå upp. Jag är rädd Louis. Jag vet att det var mitt beslut, och det är för sent att vända tillbaka nu, men jag är fortfarande så rädd. Min kropp börjar att domna bort, och jag kan inte skriva stadigt länge till. Så jag antar att det är här jag lämnar dig. Jag lägger denna lappen längst ned i den vänstra lådan, men jag antar att du inte behöver riktningar eftersom du har hittat den. Jag vet inte om du förstod, jag kan inte tänka längre. Jag älskar dig boobear, Jag älskar dig så mycket. Glöm aldrig bort det. Vi ses.

- Harry

__________________________________________________________________________________________
detta är en novell, som en skrev för ett tag sedan och las ut på facebook. Den var på engelska, och rätt kort. Men folk har fortsuttit och fortsuttit på den mer och mer, tills den har blivit lång. Ingen hade översatt den till Svenska, förns någon månad sen, då den kom ut på en blogg. Jag läste den, snabbt och slarvigt igenom, sen läste jag den igen, någon vecka efter, och då storlipade jag. jag menar det, STORLIPADE. nu läste jag den igen, och älskar den lika mycket nu också. Den bästa novell jag NÅGONSIN har läst, jag menar det.
Skriv gärna vad ni tycker om den, jag tror ni grät lika mycket som jag.

<3

♥